Anglosaxisk futhorc

Anglosaxisk futhorc var runalfabetet i det anglosaxiska England. Dess 28 runor anpassade äldre futhark till ljuden i fornengelskan.

28 runor · cirka 400–1000-talet e.Kr.

Feoh

f · /f/

rikedom, boskap

Ur

u · /u(ː)/

uroxe, oxe

Thorn

þ · /θ/

törne

Os

o · /o(ː)/

gud, mun

Rad

r · /r/

ritt, resa

Cen

c · /k/

fackla

Gyfu

g · /ɡ/

gåva

Wynn

w · /w/

glädje

Hægl

h · /h/

hagel

Nyd

n · /n/

nöd, trångmål

Is

i · /i(ː)/

is

Ger

j · /j/

år, skörd

Eoh

ï · possibly /eː/

idegran

Peorð

p · /p/

okänd betydelse

Eolh

x · /ks/

älgstarr

Sigel

s · /s/

sol

Tir

t · /t/

stjärna, guden Tir

Beorc

b · /b/

björk

Eh

e · /e/

häst

Mann

m · /m/

man, människa

Lagu

l · /l/

vatten, sjö

Ing

ŋ · /ŋ/

guden Ing

Dæg

d · /d/

dag

Eþel

œ · possibly /øː/

egendom, hembygd

Ac

a · /ɑː/

ek

Æsc

æ · /æ/

ask

Yr

y · /y(ː)/

båge, idegran

Ior

io · /io/

ål

Historia

Futhorc har fått sitt namn efter de första runorna i följden: f, u, th, o, r, c. Det utvecklades ur äldre futhark efter att germanska folk hade bosatt sig i Britannien och fick nya runor för ljud som hade uppstått i fornengelskan.

Runraden förekommer i tidiga inskrifter på sten och metall, bland annat Ruthwellkorset från 700-talet, och i senare handskrifter som den anglosaxiska rundikten. Efter normandernas erövring ersattes runorna gradvis av latinsk skrift.

Källor

Teckenordning och former följer Unicode; namn och ljud har rekonstruerats utifrån runologiska källor.